onsdag 14 april 2010
Hemsk Tisdag
Morgonen började inte bra i går. Efter att vår lilla snäcka ätit sin välling i soffan brevid mig bestämde hon sig för att hoppa upp och ner ifrån soffan. Vår livliga lilla tjej, som inte är still en sekund längre. Jag tittade bort en sekund bara och då dök snäckan ner ifrån soffarmstödet ner i golvet. vilket är hela 70 cm. Mitt hjärta stannade nog några sekunder när jag tog upp min lilla skatt från golvet som gallskrek. Hon fick en stor blå bula i pannan. Efter en stund när snäckan lugnat sig var allt bra igen, hon sprang in i sitt lekrum och började leka i sitt lilla kök som om ingenting precis hade hänt. Jätte skönt tyckte jag som tänkte att det kanske bara såg värre ut än vad det var.
Lite senare åkte vi hem till min kära lilla farmor och skulle hälsa på, men det tyckte inte snäckan var alls roligt. Var jätte ledsen och missnöjd, skulle bara vara uppe i min famn och gråta. Trodde att hon var hungrig men äta ville hon absolut inte. Fick tyvärr åka hem igen från farmor. Snäckan sov sedan i två timmar och jag tänkte att hon nog bara var lite tröttare i dag efter att ha somnat mycket tidigare än vanligt på eftermiddagen Var glad och pigg när hon vaknade. Men senare under hela eftermiddagen/kvällen har hon ena sekunden varit glad och pigg som hon brukar vara och nästa sekund varit jätte ledsen. Ringde till sjukvårdsrådgivningen och kollade vad dom tyckte om detta, om man skulle söka för detta eller inte. Hon trodde inte att det var någon fara då man oftast brukar svimma av eller kräka när man fått en hjärnskakning. Men eftersom snäckan vatt så ledsen och missnöjd hela dagen så tyckte hon att vi skulle åka in till lasarettet med snäckan. Så i går kväll har vi vatt hos farbror docktorn med snäckan som tur gick jätte bra. Var ingen hjärnskakning, och han hittade ingen annat heller. Men han tyckte att vi skulle ha lite koll på snäckan dom närmsta dagarna då hon varit så ledsen hela dagen.
Uch det är så hemskt när sånt här händer det finaste man har. Man blir livrädd och hjärtat stannar. Men som läkaren sa att i denna åldern brukar det lätt hända småolyckor. Dom ska klättra, hoppa, springa, mm. Så det händer så lätt småolyckor och blir många bulor och blåmärken. Och man kan ju inte springa efter barn hela tiden och kolla vad dom gör. Men man blir ändå ledsen och arg på sig själv när sånt händer. Att man inte var där just i den sekunden innan olyckan hände för att undvika att det skulle bli en olycka.
Hoppas att det blir en mycket bättre dag i dag.
Ha en bra dag vänner!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar